Tillbaka
En svensk Finlandsarena?
10.08.2010
Kolumn i Vasabladet 1.8.2010.
Puh, vilken härlig sommar det har varit! Den varmaste julimånaden på årtionden - ja, om ej någonsin - har lamslagit lite var och varannan i samhället. Också på den finländska politiska kartan har det rått stiltje. Också det är ett sundhetstecken. Alla behöver koppla av, oavsett i vilken bransch man jobbar.
För egen del var semestern ett par veckor kortare i år än normalt, men trots det känns det som att batterierna är laddade inför ett intressant och tufft valår. Sommaren har varit fylld av gårdsarbete, bokläsning, släkt och vänner samt ett minnesvärt besök till den vackra och historiska kroatiska kuststaden Dubrovnik. Ett besök i staden rekommenderas varmt!
Man har alltså hunnit göra sådant det inte finns tid eller möjlighet till under det hektiska vinterhalvåret. Som kultur- och idrottsminister skulle jag inte haft några bekymmer att fylla min sommarkalender med olika evenemang, som det kryllar av. Till ministerns postlåda kom det inbjudningar till åtminstone 150 inbjudningar till olika evenemang. I praktiken hinner man bara med en bråkdel av dessa. Tyvärr.
Men riktigt helt och hållet har politiken inte slagit dank. Själv har jag deltagit i två politiska sommarevenemang i större skala. Först ett besök under Almedalsveckan i Visby på Gotland och ett par veckor senare Finlands motsvarighet till detsamma - SuomiAreena i Björneborg.
Upplägget på dessa två skiljer sig ändå rejält från varandra, såväl vad gäller den mediala bevakningen liksom antalet evenemang. Då det i Björneborg ordnas 30 evenemang per dag ordnar Almedalen 200 stycken.
Egentligen går det inte att jämföra Almedalen som är ett begrepp på den nordiska politiska kartan med SuomiAreena, som först nu börjat finna sina former från att ha ursprungligen varit ett komplement till Pori Jazz. Jag är ändå övertygad om att Finland också behöver ett seriöst och växande politiskt sommarforum. Redan nu har vi kommit till en punkt då alla politiska partier och seriösa medier bör finnas med i Björneborg. Inget parti sänder längre sin viceordförande till partiordförandedebatten såsom var fallet ännu för något år sedan, dock inte för SFP.
Vi finlandssvenskar borde bli bättre på att visa upp oss även på de finska arenorna. Vi har allt att vinna på att våra argument, vår samhälleliga roll och vår bakgrund är bekant för så många landsmän som möjligt. SFP, men också andra finlandssvenska intressebevakare, är mycket synliga på de områden där vi sedan förr har starkt fotfäste. Det har vi traditionellt satsat på och det skall vi göra i fortsättningen. Det är i dessa sammanhang den rödgula kärnan finns. Varför inte grunda en helt finlandssvensk "arena" exempelvis i samband med Fiskets dag i Vasa, Tomatkarnevalen i Närpes, Jakobs dagar i Jakobstad eller Baltic Jazz på Kimitoön? Arrangörer kunde vara de partier som har verksamhet på svenska samt exempelvis Folktinget, Magma och kulturfonden. Detta är bara en spontan tanke i sommarvärmen, men jag är övertygad om att det blir fortsatt diskussion om temat.
Men: Inte heller en egen satsning hindrar att vi också syns bättre på de finska, säg nationella spelplanerna. En minoritet måste alltid vara på hugget och för att vi skall kunna hävda oss i framtiden är det viktigt att vi värnar det rika finlandssvenska kulturlivet och visar vår livskraft, identitet och orubbliga framtidstro genom den.
För egen del var semestern ett par veckor kortare i år än normalt, men trots det känns det som att batterierna är laddade inför ett intressant och tufft valår. Sommaren har varit fylld av gårdsarbete, bokläsning, släkt och vänner samt ett minnesvärt besök till den vackra och historiska kroatiska kuststaden Dubrovnik. Ett besök i staden rekommenderas varmt!
Man har alltså hunnit göra sådant det inte finns tid eller möjlighet till under det hektiska vinterhalvåret. Som kultur- och idrottsminister skulle jag inte haft några bekymmer att fylla min sommarkalender med olika evenemang, som det kryllar av. Till ministerns postlåda kom det inbjudningar till åtminstone 150 inbjudningar till olika evenemang. I praktiken hinner man bara med en bråkdel av dessa. Tyvärr.
Men riktigt helt och hållet har politiken inte slagit dank. Själv har jag deltagit i två politiska sommarevenemang i större skala. Först ett besök under Almedalsveckan i Visby på Gotland och ett par veckor senare Finlands motsvarighet till detsamma - SuomiAreena i Björneborg.
Upplägget på dessa två skiljer sig ändå rejält från varandra, såväl vad gäller den mediala bevakningen liksom antalet evenemang. Då det i Björneborg ordnas 30 evenemang per dag ordnar Almedalen 200 stycken.
Egentligen går det inte att jämföra Almedalen som är ett begrepp på den nordiska politiska kartan med SuomiAreena, som först nu börjat finna sina former från att ha ursprungligen varit ett komplement till Pori Jazz. Jag är ändå övertygad om att Finland också behöver ett seriöst och växande politiskt sommarforum. Redan nu har vi kommit till en punkt då alla politiska partier och seriösa medier bör finnas med i Björneborg. Inget parti sänder längre sin viceordförande till partiordförandedebatten såsom var fallet ännu för något år sedan, dock inte för SFP.
Vi finlandssvenskar borde bli bättre på att visa upp oss även på de finska arenorna. Vi har allt att vinna på att våra argument, vår samhälleliga roll och vår bakgrund är bekant för så många landsmän som möjligt. SFP, men också andra finlandssvenska intressebevakare, är mycket synliga på de områden där vi sedan förr har starkt fotfäste. Det har vi traditionellt satsat på och det skall vi göra i fortsättningen. Det är i dessa sammanhang den rödgula kärnan finns. Varför inte grunda en helt finlandssvensk "arena" exempelvis i samband med Fiskets dag i Vasa, Tomatkarnevalen i Närpes, Jakobs dagar i Jakobstad eller Baltic Jazz på Kimitoön? Arrangörer kunde vara de partier som har verksamhet på svenska samt exempelvis Folktinget, Magma och kulturfonden. Detta är bara en spontan tanke i sommarvärmen, men jag är övertygad om att det blir fortsatt diskussion om temat.
Men: Inte heller en egen satsning hindrar att vi också syns bättre på de finska, säg nationella spelplanerna. En minoritet måste alltid vara på hugget och för att vi skall kunna hävda oss i framtiden är det viktigt att vi värnar det rika finlandssvenska kulturlivet och visar vår livskraft, identitet och orubbliga framtidstro genom den.
