Framtiden byggs genom ungdomspolitiken

Barn och ungas välmående är avgörande för Finlands välfärd. Redan förändringarna i befolkningsstrukturen och försörjningskvoten förutsätter att våra unga är delaktiga i samhället. Största delen av våra unga mår bra, men den sociala marginaliseringen har onekligen ökat. Mycket har ändå gjorts för att hjälpa de unga. Som ansvarig minister för ungdomsfrågor i regeringen kan jag konstatera att den pågående valperioden kommer att vara den bästa någonsin vad gäller statens satsningar på ungdomsarbete. Sedan 2007 har statsbudgeten för ungdomssektorn ökat med hela 46 %. Ökningen syns på alla delområden inom ungdomssektorn: anslagen för ungdomsorganisationerna, ungdomsverkstäderna, upprustningen av ungdomsarbetet på internet samt det helt nya uppsökande ungdomsarbetet. Ett av tyngdpunktsområdena har uttryckligen varit det förebyggande arbetet för att hindra utslagning och marginalisering. Påföljderna av lågkonjunkturen och ungdomsarbetslösheten har åtminstone delvis kunnat lindras genom anslag för nyskapande ungdomspolitik.

Ett gott exempel på en lyckad nysatsning är uttryckligen det uppsökande ungdomsarbetet, som fått ett positivt mottagande bland ungdomarna. Verksamheten startade år 2008 och har kraftigt vuxit sedan dess. Arbetet utförs mestadels i arbetspar, som rör sig där ungdomarna finns: på gator, järnvägsstationer, i köpcentra. Målet är att nå unga som är i behov av stöd och hjälpa dem till utbildning, vård, ungdomsverkstäder, praktikantplatser eller rentav arbete. I år har nästan 7 miljoner beviljats i statsunderstöd till det uppsökande ungdomsarbetet. Med denna summa täcker vi 192 kommuner i Finland, däribland Nådendal, St. Karins, Väståboland och Åbo. Jag har själv bekantat mig med detta arbete på nära håll i Åbo genom att ha följt med ett arbetspar i dess arbete bland unga en fredagskväll på stan. Det var en intressant upplevelse, som öppnade ögonen. Flera unga - inte minst barn till föräldrar, som drabbades av 90-talsdepressionen, befinner sig i livssituationer man inte ens kan föreställa sig. Men det finns alltid en väg ut. Den måste bara hittas!

Att unga kan samlas i egna lokaler är viktigt för sammanhållningen. Ungdomsgårdarnas tid är verkligen inte förbi. Under denna valperiod Undervisnings- och kulturministeriet även satsat två miljoner euro årligen på byggande, restaurering och reparation av ungdomslokaler. Detta har räckt till ca 50 projekt årligen runtom i landet, bland dem flera i Åboland. PIUG i Väståboland och ungdomslokalen Banan i Kimitoön är exempel på sådana projekt. I våras anslog undervisnings- och kulturministeriet 30 miljoner euro extra från tipspengarna att användas för praktik och andra arbetsplatser för ca 5000 ungdomar inom kultur-, idrotts- och ungdomssektorn.

Genast i början på 2011 träder en ändring av ungdomslagen i kraft. Med denna lagändring vill vi förbättra och möjliggöra de lokala myndigheternas så kallade sektorövergripande samarbete. Detta låter hopplöst byråkratiskt, men verkningarna blir konkreta. Syftet är att förbättra de ungas möjligheter att få offentliga tjänster som de behöver i sin livssituation och att effektivera det tidiga stödet, allt för att främja de ungas möjligheter till utbildning och förbättra deras inträde på arbetsmarknaden. En ung som avbryter studierna eller inte ens sökt sig till studier, avbrutit värnplikten eller civiltjänsten och inte har någon plan B skall bli kontaktad av rätt myndighet. Detta för att minimera risken för marginalisering och isolering från det omkringliggande samhället.

Sist men inte minst: Vi måste ha rätt attityd till de unga. Våra unga är kunniga och ambitiösa. De vill arbeta, utvecklas och påverka sina egna liv. Att trygga de ungas aktiva medborgarskap, tillträde till utbildning och inträde på arbetsmarknaden och att förebygga utslagning överensstämmer med strävandena att säkerställa vårt välfärdssamhälles framtid. Det är vår mänskliga, politiska och moraliska uppgift att ge våra unga den möjligheten.